Opera rocks

Jag är musikturist som enkelt tar en tur i alla musikformer, utom elektronisk plinkeplonk. Musikscenen framför alla är givet: La Scala i Milano, operans hem sedan 1778. Teatern invigdes med en opera av Sallieri. Sedan dess har världens bästa operakompositörer vallfärdat hit. Det yttersta beviset på att man är nåt.

Rossini, Donizetti, Bellini, Verdi, Puccini… tutti! Och här har förstås de allra bästa sångarna släppt loss kraften: Caruso, Callas, La Nilsson, Jussi, Pavarotti – och The Beatles!

I mars 1964 spelade John, Paul, George och Ringo på Teatro alla Scala. Något som vare sig Elvis eller Stones kan sätta på sina cv. Men hur kom det sig att beatlarna fick använda La Scalas personalentré en hel vecka? Jo, här spelades en rad scener in till filmen A Hard Day’s Night.

Handen på hjärtat, vad är bäst – opera eller rock eller blues eller jazz? Inget är bäst. Men det finns uppenbara likheter. Alla är konstformer från västerlandet.

Operahistoriker hävdar gärna att opera är det i särklass märkligaste fenomen som det gamla Europa skapat; en konstform som saknar allt vad realism heter. Bortser man från det operafilosofiska djuptänket framstår dock opera och rock’n roll som nära släktingar.

Båda musikstilarna uttrycker hjärtaochsmärta med gasen i botten. Då och då lite andhämtning och inåtvänt grubbleri. Sedan en vulkanisk explosion som får fönster att skallra och champagneglas att gå i kras.

Da capo!